Laukrarna (Lökfolket) bor under jord på ön åskhem och flydde expirementet som utfördes av Mek-president Klang på dem. Laukrar har tunna armar och ben och är generellt kortare än en vanlig Ushirier.
Laukrarnas motto: Überlaukern – ünder, üpp och iväg!
Historia: För en tidsålder sedan utplånade Mek-president Klang det öppna, jordälskande, festglada folket laukrarna för att bygga sitt elektriska imperium med Tors hammare i centrum. De 40-tal Laukrar av olika familjer som överlevde utplåningen flydde under jord och utvecklade en patologi av misstänksamhet, rädsla och paranoia där de isolerade sig. En gång i fornåren rann det en bäck av olja genom deras boplats i underjorden och för att skapa en ljuskälla sattes denna bäck i brand. Ljuset var gott med det var också doften när en onion/lauka råkade falla ner i bäcken och friteras.
Detta var ytterligare en mörk period i laukrarnas historia då detta ledde till mordiska/kannibalistiska tendeser hos en del av befolkningen. Denna period sponsrade en industriell evolution bland laukrarna och deras underjordiska samhälle gick över till elektricitet och bäcken fylldes igen och blev ett löklingsfält. En beläst scharlottenlök föreslog att skydda boplatserna genom att “hi-jacka” Mek-president Klangs elektriska reläer/stationer
För att få ljus och dessutom elektrifiera stängslen och kryphål och på så sätt hålla främmande livsformer borta.
Familj: Gullökar och vitlökar (borgare/”folket”), rödlökar (krigarna), scharlottenlökar (endast intelligenta kvinnor), gräslökar (sköter löklingarna) och silverlökar (högre klassen). Onionerna/laukrarna reproducerar sig genom att frön ramlar ur håret på kvinnorna, gräslökarna hämtar upp dem och planterar i löklingfältet.Barnen kallas löklingar. Kvinnor och män ser likadana ut med skillnaden att males är upp och nervända samt att de har mustach där
kvinnliga laukrar har hår på huvudet.
Bostad: Löklingarna bor i löklingsfältet tills de är stora nog att ha utvecklat ben och armar. Sedan flyttas de in till samhället och bor med andra i bostäder av varierande storlek, i hem formade som stora lökskal.
Transportmedel: (Ushis förslag om takhemikerna är underbart) Jag hade tänkt att larver, muterade sådana, skulle vara transportdjur då de befinner sig under jord. Dessa larver producerar samma typ av starka kemikalier, som finns i senap, Dessa skulle kunna hjälpa till i löklingsfälten istället. De hjälper gräslökarna att ta hand om löklingarna och ge dem deras första försvar; starka kemikalier som får ögonen att tåras (därför en bra match)
Mål: Före Mek-kung Klangs utplåning levde onionerna/laukrarna fria, lyckliga och yra av festglädje och dyrkade sin tvekönade gudom; kungning Purjo – den högste av alla lökar med sin imponerande längd och tuffa frisyr. Liksom alla vuxna så förgjordes kungning Purjo i utplåningen. Idag väntar de på att denne skall återvända och föra dem alla tillbaka till ytan. Under tiden skickar de sina böner till “Moder-roten den evigt Orangea”.
Personlighetsdrag: Tack vare deras lökiga typ av kropp producerar de ämnen som får ögonen att tåras vid nära kontakt och detta håller fiender borta. De har stora ögon, små munnar och spindliga, smala armar och ben. Färg beror på vilken lökfamilj de tillhör. Purjolöken idealiseras som gudomlig, tillsammans med moder-roten. Om deras ansikten skadas kan det lagret skalas av (och ett nytt ansikte, manligt eller kvinnligt, träder fram?) De avskalade lagren används för att laga lökskalshusen.
Ritualer / traditioner
Vapen & estetik & symbolism
Bakgrund: Laukrarna bygger på en ide av min vän Fidel och är ett projekt vi utvecklade tillsammans.
USHiRi art 